Romantik

Idag tog jag en skotertur till min farmors barndomshem, Tjälnäset.
Eller som vi kallar det (Andra Sidan).
Där min faster nu håller till när hon är hemma i Rossön,
När hon städade en gammal byrå så hittade hon ett vykort som min farfar skrivit till farmor
när han låg på österåsens sanatorium, när han drabbades av TBC.
Inte långt efter att de gift sig.
Han var en riktig romantiker min farfar, visade det sig när vi läste på vykortet,
det var precis som i en film, ett sånt kort som man drömmer om att få, men aldrig får.
Han beskrev hur mycket han saknade henne och hur han hade det på österåsens sanatorium.
Mer ingående tänker jag inte vara, lite kan få vara privat...
Men det var verkligen så himmla sött!
Jag blev så tagen, jag hade ingen aning om att min farfar kunde vara så?
I och för sig så var jag bara 11 år när han gick bort och hade kanske inte så stor uppfattning om sådant vid den tiden, mer än att han var världens snällaste...
Jag önskar verkligen att det fanns något sätt att få prata med honom igen, jag har genast fått så många frågor som jag skulle vilja ha svar på...

Bilden här under visar hur österåsens sanatorium såg ut på den tiden. ca: 1953-1954 någon gång.



Nä, nu ska jag sova och jag hoppas verkligen att jag får besök i min dröm i natt!!
 
God natt
//Linda

Kommentarer
Postat av: anna

Hej... Vad tomt det blev när du och Oskar for. Saknar er många kramar mamma.

2009-01-04 @ 21:58:48
Postat av: mikaela

Oh, mamma berättade om det där. Så gulligt!

Jag sitter i skolan och gråter nu... önskar så himla mycket att mormor och morfar skulle få leva lite längre, jag saknar de så jävla mycket... tänkte på det senast igår, att det kommer kännas så konstigt att kliva in i mormors hus och inte få en hej-är-ni-hungriga?-jag-har-gjort-gröt--väkomst-kram av henne. Och att inte vakna upp i pojkarnas rum, gå ned i köket och hitta mormor vid köksbordet med en kopp kaffe och tidningen... fan vad livet är orättvist! Hon och morfar var så himla bra!



Aja, man får väl vara glad över att man faktiskt fick växa upp med dem... fast det är inte alltid så lätt att tänka så...



Och så får man vara glad över att vi faktiskt har en både stor och alldeles underbar släkt :)



Jag älskar dig hjärtat!

Puss Mikaela

2009-01-28 @ 15:10:33
URL: http://mikaelano.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0